sunroller

Vi har egentligen inte så mycket att berätta förutom att solen har gått emot alla odds och visat sig! :)
Boendet är charmigt men maten är ingen höjdare så hundarna som bor här kring hotellet får nästan i sig mer av köttet än vi.. Annars försöker vi njuta så mycket som möjligt av den sista tiden vi har på rymmen, för nu är det inte så länge kvar tills vi kommer hem.

Bilderna får tala för sig själva.

Det var ungefär såhär vi hade föreställt oss att det skulle se ut när vi kom fram.

Så är inte riktigt fallet. Eller det är vackert och mysigt,, men stranden är inte direkt vit och vattnet är inte direkt turkost. Vi är inte alls i position att klaga men vi måste nog göra det ändå.
Vi bor just nu efter Coral Coast på huvudön, mitt ute i ingenstans. Och det regnar!
Det har kommit skurar/ihållande regn hela dagen idag och det ser inte ut att bli bättre. Och det enda vi hade planerat in för Fiji var att sola och bada:) Det är väl också egentligen det enda man kan göra här där vi bor just nu, för det finns ingenting annat runt omkring. Risken för tristess är skyhög och brännan känns avlägsen..

Till veckan ska vi börja åka runt bland Yasawa öarna och då håller vi tummarna på att solen trotsar väderleksrapporterna och kommer fram! :)

Nu blir det en liten sammanfattning på vad vi har haft för oss den senaste veckan. Vi har haft lite dåligt med internet så vi har inte kunnat gå in så ofta.

 

Sista dagen i Taupo gjorde vi alltså Tongariro Crossing, ”Nya Zeelands bästa dagsvandring”. Man har ca 8h på sig att göra den nästan 2 mil långa vandringen som klassas som mycket ansträngande. Det finns också möjlighet att ta sidospår och tex bestiga Mt Doom (klassas extremt ansträngande och beräknas ta 2-3 h bara det sidospåret). Vi hade självklart tänk gå upp på den kända vulkanen men stoppades tyvärr av vädret- Det var både väldigt molnigt,dvs dimmigt där uppe och så blåste det lite för mycket. På den högsta punkten av det vanliga vandringsspåret blåste det så mycket att man nästan ville krypa för att vara säker att inte ramla av berget! Men det var kul och inte lika ansträngande som det sagts.

 

 

 

 

 

 

Jordskorpan är extra tunn i det här området kring Taupo och Rotorua och därför finns det som sagt varma källor och även ångläckor i marken. Det ryker typ ur marken och det luktar ren jävla äggfis!! Det gjorde det på vissa ställen efter Tongariro Crossing och också hela staden Rotorua (som vi var i efter Taupo) luktade fis. Vi åkte dock förbi en cool kokande lersjö på vägen. Det var som taget ur en Jurassic Park-film.

 

 

Just nu är vi i Auckland, Nya Zeelands största stad. Här har vi gjort några försök till shopping, sett Blues utklassa Western Force i rugby, gått på bio och sovit ikapp lite. Det är inte så lätt att sova när man hela tiden delar rum med andra backpackers..

 

 

 

Ett tag sedan vi skrev något nu. Vi lämnade iaf Queenstown för 5 dagar sedan och har på vägen hit till Taupo stannat i Christchurch, Kaikoura och Wellington. Det har varit rätt lungt med aktiviteter under de här dagarna. I Kaikoura gick vi och hälsade på en liten sälkoloni och i Wellington tog vi det mest lugnt i solen och gick på bio en kväll. Inget som går att jämföra med allt Queenstown erbjöd med andra ord.







Nu är vi i Taupo som ligger brevid en enorm sjö med samma namn och under den vilar en lika stor vulkan som förhoppningsvis inte får utbrott de närmsta dagarna. När vi kom hit igår tog vi en promenad till några varmvattenkällor som finns här och tog oss ett dopp. Och idag har Alex varit på en 2h ridtur. Imorgon ska vi snöra på oss vandringsskorna och göra ett försöka att bestiga Mt Doom (från Sagan om ringen).





Vi har även bokat om vår biljett till Fiji så vi lämnar Nya Zeeland den 20 april ist för den 25. Vi fryser här och har inte så mkt kvar vi vill göra så vi tänkte få några dagar extra i solen!

I söndags åkte vi en dagstur till Milford Sound. Första dagen på två veckor som det inte regnade där:)
Närmare 5 timmars bussresa dit för att spendera drygt 2 h på en båt och åka runt i fjorden för att sen åka lika lång bussresa tillbaka.

Dessa bilder är till dig, Peter Kling :P














Igår snubblade vi över en hockeyrink (Southern Stampedes hemma arena) så vi passade på att hyra ett par skridskor, klubba och puck för att leka av oss litegrann. Sen har Anton äntligen besökt en frisörsalong här i Queenstown.
Imorgon börjar vi röra oss uppåt igen. Första stoppet blir en natt i Christchurch och sen vidare till nordön.
Vi håller tummarna för lite varmare vindar! :)

Vi glömde nämna att vi även gungade lite gunga efter vi hoppat Bungy Jump.
Världens högsta gunga närmare bestämt, Nevis Arc, 300m båge, 70m fritt fall, 160m hög. Jämfört med hoppet var det bara roligt och avslappnande:)








Högst upp launchpad till nevis arc, den lilla pricken strax under är vi och lite längre bort och ner är "gondolen" man hoppar bungyjump från.

Det var några kämpiga timmar i morse. Anton som först hade bestämt sig för att bara hoppa det mindre hoppet från bron var den som behöll lugnet medan Alex som varit den drivande för att hoppa Nevis nästan tappade förståndet. Efter ca 3 h väntande pga olika anledningar fick vi oss tillslut ut till den lilla "gondolen" som man hoppar från, som hänger mitt mellan två berg 134 m upp i luften. Tittade man ner innan man var på plats var man typ körd. Vi hade båda hoppats på att få hoppa bland de första för att få göra bort det. Men eftersom de gick efter vikt och började med de tyngsta var Anton 4e man att dyka ut i ingenting. Och han gjorde det med bravur, om än kanske inte det stilrenaste hoppet. Alex, dagens lättviktare, fick sitta i en skön timme (!) och vänta på sin tur. Vi var ett gäng på kanske 15-20 personer som skulle hoppa samma tid, men vi var 6 personer som åkte dit ut först. Men allt eftersom det kom ut fler till gondolen som vägde mer flyttades hennes tur att hoppa längre bak i kön. Och ju längre tid som gick, desto värre blev höjdskräcken och nervositeten..
Men tillslut hade vi båda hoppat och jäklar vilken grej!


















Vi börjar dock misstänka att jag (Alex) har en hjärnskada. Jag känner inga adrenalinkickar.
Det är skumt.. Jag tyckte det skulle bli jättekul att hoppa fallskärm,men kände egentligen inget speciellt över det när jag kom ner på marken igen. Idag var jag nog den som var absolut mest nervös inför hoppet men ändå var jag den enda som inte skrek att det var awesome när jag kom upp igen, just för att jag inte kände den rushen. Just i hoppet är det coolt, kul, hemskt, whatever, men så fort typ det fria fallet är över är också min puls tillbaka på normal nivå igen.



Snygga som vanligt inför aktiviteter. Igår var det canyoning det handlade om. Snacka om att de där våtdräkterna behövdes! Vill ni veta hur canyoning går till, se den här :)


Det var utmanande och grymt kul!

Imorgon ska vi kolla in vattenfallen och den vackra naturen i Milford Sound

Vi sitter nu pa AJ Hackett har i Queenstown Vi har just checkat in, vagt oss och skrivit pa lite papper, for dagens aventyr. Oh herregud, magen vander sig nastan ut och in.. Det ar Nevis Bungy jump (134m) och Nevis Arc (varldens hogsta gunga) som vantar. Kommer vi klara att ta steget och falla fritt i 8,5 sekunder? Har vi det i oss? Som det kanns nu var Skydive a piece of cake, da var vi knappt nervosa.

Vi skriver ett nytt inlagg ikvall sa ni vet att vi overlevt:)

Ja jag vet, jättekul. Men några gick på det iaf;) Det där var faktiskt våran roomie Katrinas tatuering som hon gjorde väldigt spontant igår. Nyktert dock.  Och vi var ju tvugna att komma på nånting.. Vi hade först tänkt skriva att hostelet vi bor på börjat brinna typ, men det kändes lite taskigt och inte så kul. Men vad händer då kl 4.30 i natt? Jo brandlarmet går och hela byggnaden var tvungen att evakueras. Så alla samlades utanför i sina sovkläder medan 2 brandbilar kom och konstaterade att det var falskt alarm.

Glad påsk på er alla där hemma! Vi ska fira påsk idag med att åka upp i bergen och göra nåt som kallas canyoning. Man tar sig ner från klippor genom forsar på alla de sätt som krävs... Det ska bli spännande och kul!:)

Igår var det "big night out" här i Queenstown. Vi var ett helt gäng ute på The World Bar, hade jättekul och drack kanske nån drink för mycket. Alla ni som känner mig vet att om folk taggar mig nog mycket för nånting, om det så är att hoppa utför ett stup, så gör jag det tillslut. (don't get me wrong, jag ska hoppa utför ett stup men då är det iaf ett snöre runt mina fötter som garanterar att jag kommer upp igen)Och inatt gjorde jag väl nåt som jag inte riktigt hade planerat och som jag inte är jättestolt över idag. Jag tatuerade mig. Visserligen hade jag smak nog att välja en fin blomma och satte den på högra sidan av "höften", just under byxkanten. Lagom långt ner att kunna gömma.. Och tur är väl det.. Ångrar mig ganska mycket idag, är väldigt öm och är rädd för infektion. Anton har skrattat åt mig och tröstat mig om vartannat, han var trots allt en av dom som försökte tagga mig mest. Men den är som sagt ändå ganska fin så jag tänkte att jag skulle visa den för er i alla fall.. (Förlåt mamma och pappa)